Del 3 i serien om Karin Adler som bor på Marstrand och jobbar som polis i Göteborg.
Återigen är handlingen i Porto Francos väktare, som i Rosmans tidigare böcker i serien, förlagd till en historisk tid som varvas med nutid. Det är slutet av 1700-talet och en kvinna som tvingas fly från ett bortgifte kliver i land i Marstrand. Hon är utklädd till man och hoppas på att få en fristad i Marstrand som var frihamn på den tiden. Fler än kvinnan har tagit sin tillflykt till frihamnen, där finns också sjömän, handelsmän och brottslingar.
Den parallella berättelsen som utspelar sig i nutid avslöjar ett makabert fynd som görs i en gammal mosse på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda och Karin Adler får avbryta sin semester för att åta sig fallet. Fallet visar sig vara svårare än man någonsin kunnat ana, kvinnan och barnet visar sig ha varit döda väldigt länge.
Själva historiska berättelsen är jättefängslande, intressant och välskriven. Ibland önskar jag att boken enbart skulle ha utspelat sig i dåtid och inte ha någon koppling till nutid alls. Rosman, du kanske kan skriva enbart en historisk roman, det tror jag skulle vara uppskattat! En del av den nutida historien känns tillkrystad för att passa den dåtida historien. Vet inte om fantasin tröt vad gäller den biten. Men, boken är läsvärd och spännande precis som en deckare ska vara. Längtar efter nästa del som kommer i juni. Och du, ett tips, dessa böcker är roligare att läsa i följd; D. 1 Fyrmästarens dotter, D. 2 Själakistan.
